we're all pocket persons
Jag undrar vart min motivation flög någonstans? Jag tror söderut, eller kanske hem igen. Jag har ingen aning, men inte finns den att få tag på här. Den kommer nog åter så fort jag börjar längta riktigt mycket efter den.
Jag kan nästan tänka mig att det är enbart för att man ska skriva sista tentan på Stat1 nu, som motivationen tryter. Annars har det ju funkat fint, och jag har verkligen älskat den här kursen. Igår när vi fick feedback på vår redovisning skrapade jag hakan i backen kan jag säga. Helt plötsligt, då vi ju nämnt Kofi Annan i arbetet, säger vår lärare: Ja jag träffade ju Kofi Annan här i höstas! BARA SÅDÄR! Hello, me and Kofi are such great friends, we play golf together!!!
Lite så var det och första tanken jag fick var: Oh WOW! Vad är det här för snubbe? Detta är ju kanonstort!
Kanske var för att min högsta dröm är att få möta och samtala med Kofi "The Man" Annan, och på något vis kände en viss avundsjuka, men samtidigt. Oh så spännande att vi faktiskt har en lärare som är så pass stor, gjort så mycket fräna saker, är lite halvpolare med "The Man Himself" och faktiskt kan sänka sig ner till vår nivå och behandla oss som vilka som helst. Det har aldrig vart frågan om I'm The Teacher, You're the Students so back off! Nej nej, det här är en trebarnsfar som vem som helst.. Sånt tycker jag man bör respektera!
Motivationen kom på något vis tillbaka litegrann nu. Känns ju bra. Kanske för att jag blev motiverad att kämpa så jag också får träffa Kofi någon dag. Det får man inte om man kuggar på Internationell Politik, that's for sure!
Igår såg jag en sån underbar film. Såg den för flera år sedan, eller ja när den kom 2005, och minns att jag tyckte den var så bra. Då kände jag inte personen i fråga, visste inte ens att det fanns en sådan person, men sen igår, när jag såg
The Notebook igen konstaterade jag att Ryan Gosling och den här personen är sjukt lika. Där satt jag och bölade till den superromantiska underbara kärlekshistorien, önskade lite att det var jag som fick hångla med Ryan Gosling istället, eller kanske den där andra personen. Ni ser, det här är hopplöst! Nej, idag ska jag sätta stopp för det här!
Nu får det vara NOG!!!
Motivation åter! Woho, nu kör vi!
/Ida
Jag kan nästan tänka mig att det är enbart för att man ska skriva sista tentan på Stat1 nu, som motivationen tryter. Annars har det ju funkat fint, och jag har verkligen älskat den här kursen. Igår när vi fick feedback på vår redovisning skrapade jag hakan i backen kan jag säga. Helt plötsligt, då vi ju nämnt Kofi Annan i arbetet, säger vår lärare: Ja jag träffade ju Kofi Annan här i höstas! BARA SÅDÄR! Hello, me and Kofi are such great friends, we play golf together!!!
Lite så var det och första tanken jag fick var: Oh WOW! Vad är det här för snubbe? Detta är ju kanonstort!
Kanske var för att min högsta dröm är att få möta och samtala med Kofi "The Man" Annan, och på något vis kände en viss avundsjuka, men samtidigt. Oh så spännande att vi faktiskt har en lärare som är så pass stor, gjort så mycket fräna saker, är lite halvpolare med "The Man Himself" och faktiskt kan sänka sig ner till vår nivå och behandla oss som vilka som helst. Det har aldrig vart frågan om I'm The Teacher, You're the Students so back off! Nej nej, det här är en trebarnsfar som vem som helst.. Sånt tycker jag man bör respektera!
Motivationen kom på något vis tillbaka litegrann nu. Känns ju bra. Kanske för att jag blev motiverad att kämpa så jag också får träffa Kofi någon dag. Det får man inte om man kuggar på Internationell Politik, that's for sure!
Igår såg jag en sån underbar film. Såg den för flera år sedan, eller ja när den kom 2005, och minns att jag tyckte den var så bra. Då kände jag inte personen i fråga, visste inte ens att det fanns en sådan person, men sen igår, när jag såg
The Notebook igen konstaterade jag att Ryan Gosling och den här personen är sjukt lika. Där satt jag och bölade till den superromantiska underbara kärlekshistorien, önskade lite att det var jag som fick hångla med Ryan Gosling istället, eller kanske den där andra personen. Ni ser, det här är hopplöst! Nej, idag ska jag sätta stopp för det här!
Nu får det vara NOG!!!
Motivation åter! Woho, nu kör vi!
/Ida
Kommentarer
Trackback
