fascination.
We want a new temptation.
Jag har funderat ganska mycket när jag har spenderat tid ensam den här helgen. I och för sig var tiden ensam inte så stor, då jag och Stina har suttit ihop som ler och långhalm haha. Men några stunder har jag faktiskt haft för mig själv och då hinner man tänka ganska mycket på saker och ting.
Jag har bland annat tänkt på vilken vändning mitt liv tog i och med Frankrike. Jag har verkligen förändrats mot hur jag var för två år sedan. Jag var inte alls såhär. Då brydde jag mig mer om alla och allting. Minsta grej som gick emot mig fick mig att gråta tills jag somnade av utmattning. Jag brydde mig mer om vad folk tyckte och tänkte om mig, hur jag såg ut och vad jag hade på mig. Det var så viktigt att smälta in. Så är det verkligen inte nu. Jag sätter på mig det som jag trivs i och sen skiter jag faktiskt helt ärligt om vad folk tycker och tänker om mig. Jag vet vilka som bryr sig om mig och tycker om min personlighet, det är faktiskt dem som räknas i mitt liv! Det är så skönt att vara såhär. Klart jag bryr mig, sätter ju kanske inte på mig vad som helst, men jag mår bra och trivs med mig själv vilket får andra att kasta positiva blickar.
Jag börjar skolan om två veckor. TVÅ VECKOR! Vilken längtan som härjar i min kropp! Det enda jag verkligen känner vemod över är att behöva lämna vissa personer som betyder så mycket för mig. Jag ska försöka klara mig, men hur ska det gå? Blir till att umgås när jag kommer hem och så får folk faktiskt komma ner och hälsa på! Alla är välkomna, säg bara till. Min dörr är öppen. Men förändringens vind blåser omkring mig och jag trivs av att känna brisen smeka mina kinder, längtan växer i min kropp och livet som väntar är det liv jag längtat efter ett tag men inte riktigt vetat när jag var redo för det.
Helgen har bestått av ensamhet, dvs föräldrar + syster bortresta. Jag har njutit av ensamheten, men fick även en anmärkning av mamma och pappa att det syntes att jag hade bott själv denna helg. Huh? Vad menas med det? Jag ser inga spår.. Regnet har öst ner. Jag hatar regn faktiskt. Det regnar just nu, det regnar helt sjukt mycket. Köksfönstren är dränkta i vatten och träden ser ut att braka omkull när som. Det är ett skitväder och jag uppskattar det faktiskt inte så mycket. Det ger sig ju aldrig heller. Värdelöst.
Jag har fem dagar kvar att arbeta. Livet är underbart! På torsdag ska vi åka och inhandla det nödvändiga man behöver för att bo själv, dammsugare, strykjärn, IKEA-prylar m.m. Så roligt!
Nu ska jag fortsätta svära över vädret!
När kommer du och hälsar på? När får jag komma till dig och hälsa på?!
/Ida
Jag har funderat ganska mycket när jag har spenderat tid ensam den här helgen. I och för sig var tiden ensam inte så stor, då jag och Stina har suttit ihop som ler och långhalm haha. Men några stunder har jag faktiskt haft för mig själv och då hinner man tänka ganska mycket på saker och ting.
Jag har bland annat tänkt på vilken vändning mitt liv tog i och med Frankrike. Jag har verkligen förändrats mot hur jag var för två år sedan. Jag var inte alls såhär. Då brydde jag mig mer om alla och allting. Minsta grej som gick emot mig fick mig att gråta tills jag somnade av utmattning. Jag brydde mig mer om vad folk tyckte och tänkte om mig, hur jag såg ut och vad jag hade på mig. Det var så viktigt att smälta in. Så är det verkligen inte nu. Jag sätter på mig det som jag trivs i och sen skiter jag faktiskt helt ärligt om vad folk tycker och tänker om mig. Jag vet vilka som bryr sig om mig och tycker om min personlighet, det är faktiskt dem som räknas i mitt liv! Det är så skönt att vara såhär. Klart jag bryr mig, sätter ju kanske inte på mig vad som helst, men jag mår bra och trivs med mig själv vilket får andra att kasta positiva blickar.
Jag börjar skolan om två veckor. TVÅ VECKOR! Vilken längtan som härjar i min kropp! Det enda jag verkligen känner vemod över är att behöva lämna vissa personer som betyder så mycket för mig. Jag ska försöka klara mig, men hur ska det gå? Blir till att umgås när jag kommer hem och så får folk faktiskt komma ner och hälsa på! Alla är välkomna, säg bara till. Min dörr är öppen. Men förändringens vind blåser omkring mig och jag trivs av att känna brisen smeka mina kinder, längtan växer i min kropp och livet som väntar är det liv jag längtat efter ett tag men inte riktigt vetat när jag var redo för det.
Helgen har bestått av ensamhet, dvs föräldrar + syster bortresta. Jag har njutit av ensamheten, men fick även en anmärkning av mamma och pappa att det syntes att jag hade bott själv denna helg. Huh? Vad menas med det? Jag ser inga spår.. Regnet har öst ner. Jag hatar regn faktiskt. Det regnar just nu, det regnar helt sjukt mycket. Köksfönstren är dränkta i vatten och träden ser ut att braka omkull när som. Det är ett skitväder och jag uppskattar det faktiskt inte så mycket. Det ger sig ju aldrig heller. Värdelöst.
Jag har fem dagar kvar att arbeta. Livet är underbart! På torsdag ska vi åka och inhandla det nödvändiga man behöver för att bo själv, dammsugare, strykjärn, IKEA-prylar m.m. Så roligt!
Nu ska jag fortsätta svära över vädret!
När kommer du och hälsar på? När får jag komma till dig och hälsa på?!
/Ida
Kommentarer
Trackback
