Idas

Igår blåste det storm i Göteborg. Jag gick till uppropet på Europaprogrammet, men sen gick jag igen. Det var en chans på miljonen att jag skulle ha kommit in. Men jag känner mig i alla fall lättad. Det här innebär att jag får göra klart min C-uppsats i vår, läsa franska och sen plugga upp betyg. Så det grämer mig inte så mycket faktiskt.

Jag flyttar för övrigt hem på lördag. Mamma och pappa kommer ner och hämtar mig. Det är inget jag är ledsen över, för det har jag varit med och bestämt. Börjar på Mälardalens Högskola på tisdag, franska. Jag kommer bo hemma, utan CSN. Det är faktiskt anledningen till att jag flyttar hem igen. Jag kommer nämligen inte få CSN för hela min tid på universitetet, och det är ju inte så bra.. Så jag väljer att bo hemma och göra klart det här nu.
Känns faktiskt inte helt fel, jag kommer bo gratis, äta gratis, ha allt gratis. Så ja, det gör ju inte så mycket.
Det enda jag kommer behöva pengar till är pendelkortet och mina resor ner till Henrik.. Sen till Paris i oktober såklart, men det kommer jag ha.

Igår när jag åkte från Göteborg, hade vi världens roligaste busschaufför. Han sa: "Ya man" till alla som köpte biljett eller frågade honom något. Haha, jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig.
Sen såg jag mycket annat lustigt folk, för när man går i en storstad så finns det inget roligare än att kolla på folk. Det finns så mycket olika typer av människor, så man ska aldrig sluta att förvånas.

Jag kommer få sova i säng nu, och inte på luftmadrass. Min kropp börjar bli riktigt stel och öm överallt. Så en helkroppsmassage kommer jag tigga åt mig nästa helg från Henrik. Jag kommer nämligen åka lika mycket ner till Jönköping som jag planerat. För jag längtar så sjukt mycket efter honom, varje sekund som går.

Nu måste jag faktiskt gå o köpa godis. Annars bryter jag nog ihop snart.

Chill!

Nu har jag äntligen kommit igång i Göteborg. Franskan kommer nog gå galant, dvs. om jag inte kommer in på Europaprogrammet. Det är ju såklart det jag hoppas på, men man ska inte vara säker på sin sak, livet är fullt av besvikelser.
Jag har ännu inte fått något boende i Göteborg, men söker som en tok. Kommer nog lossna för mig också, inom sinom tid. Tills dess lever jag i kappsäck, har först sovit hos Agnes i Göteborg i två nätter, sen åkte jag till Jönköping i fredags, och på måndag åker jag vidare till Borås och bor hos Helén. Det är snällt att jag får bo där, annars hade det varit stor kris.

Jag måste även tillägga att världen är bra liten. När jag kommer till Humanisten, där franskan har sitt bo, vem sitter inte där om Kattigaste katten i stan, Katta! Hon var ju i Nice samtidigt som mig, och så sitter hon där och ska läsa franska. Dock inte i samma klass som mig, men ändå. Det är superroligt ändå. Har ju inte träffat henne på hur länge som helst. En glad överraskning och världen såg helt plötsligt mycket ljusare ut.

Fast det mörknade lite när jag började tänka på att jag inte har ett eget boende än. Jag undrar mest hur jag ska bära mig åt?! Jag söker och söker, men det är aldrig jag som lyckas hela vägen. Det är sånt som gör mig så irriterad, och det är sånt som även får mig att tappa tålamodet. Men dessvärre måste jag ha tålamodet kvar och försöka fortsätta söka, trots att det inte är så roligt.

Men just nu, i skrivande stund är jag lycklig. Sitter i Henriks kök, väntar på att han ska komma hem, så vi kan äta mat och ha det mysigt. Det är otroligt hur mycket man kan sakna en människa. Jag saknar Henrik hela tiden, med hela mitt hjärta. Jag kommer nog hänga här så fort jag kan, tills jag fått ett  eget boende. Det är mycket skönare och jag behöver inte vara i vägen för Helén heller. Man vill ju inte att det ska tära allt för mycket på oss två, hon är trots allt en av mina allra närmaste människor.
Jag saknar folk där hemma också. Man gör det. Började prata med en jävligt skön tjej i fredags på lektionen. Hon hette Mia, var från Kungälv. Helt i min smak, kan nog bli något bra utifall jag fortsätter på franskan.

Jag är hungrig. Väldigt hungrig. Kan inte Henrik komma hem snart? Jag saknar honom...
Tacosen väntar på oss.

Jaja, han kommer nog snart, hoppas jag.
Förresten, jag ska åka till mina drömmars stad i höst, Paris. Till våren vill jag gärna åka till New York eller London, får se vad jag har råd med. Men någon resa blir det. Jag lovar.
Peace out you cool peeps.

Jaha, då sitter man här igen. Med en ny fräsh blogg. Med ett nytt liv. Mitt nya liv börjar nämligen på torsdag, då jag med modiga steg kliver in på Göteborgs Universitet och börjar plugga franska. Spännande, trodde jag skulle vara less på franskan efter de långa 8 månaderna jag bodde i Frankrike. Men nej, det har jag faktiskt inte, och anser därför att franska på Universitetet ommer bli en spännande upplevelse.

Boende är en annan fråga. Det är där jag känner mig som mest stressad, då det verkligen inte finns någonstans att bo. Eller jo, det är klart det finns platser där jag kan bo, men inget jag skulle vilja bo på. Jag vill bo centralt och bra, prio ett liksom, men ja. Det verkar vara svårt. Jag försöker, det gäller att ha modet uppe. Någon gång får jag också mitt eget krypin. Tills dess sover jag hos Agnes, Helén i Borås och hos Henrik i Jönköping.
Kan ju hända ett mirakel.

Så tiden i Kolsva börjar lida mot sitt slut. Jag är inte ledsen, jag kommer inte klaga. Det enda jag kommer sakna är mammas mat, syrran och mina vänner som fortfarande kommer vara kvar här. Men, det går ju tåg.

Imorn blir det fika med Malin, säga hej då och sånt. Sen blir det att packa och lämna kläder till Helén.
Jag har fullt upp nu faktiskt. Men det ska bli kul.