Sweeney Todd.

Nyss sett Sweeney Todd, den var verkligen så bra som jag trodde att den skulle vara! Emma tyckte det var lite obehagligt med allt blod som sprutade hit och dit, men det berörde inte mig.
Jag har sett för mycket film för att bli berörd av lite blod som sprutar på kameralinsen.

Ikväll skulle jag egentligen ha gått ut, men jag avstod. Känner mig inte riktigt kry. Valde att stanna hemma istället, och får ha min snygga outfit på Valborg istället. Jag åker ju till fjällen om två veckor och jag vill inte komma ner med någon influensa och inte må topp när vi åker. Emma har varit sjuk hela veckan och pappa har hög feber nu, så det är inte värt att riskera något när man inte känner sig på topp.

Ikväll ska vi äta oxfilé, det blir gott, jag behöver lite kött!

Se Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street

/ Ida

Shoreline.

Jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans. Jag känner mig så förvirrad. Det spelar egentligen ingen roll över vad, för det är så mycket i mitt liv just nu som inte ger någon som helst mening och jag vet inte varför jag öser ur mig all skit här. Ni som läser den här bloggen, om någon över huvudtaget gör det, ska inte behöva fundera över om jag är deprimerad eller ledsen över någonting.

Faktum är att jag känner mig rätt hopplös för tillfället. Jag känner mig totalt tom, vet inte vem eller när eller var eller hur. Jag vet inte hur jag ska prata med någon om alla känslor som far runt inom mig. Jag vet ingenting just nu. Fan, det här är ingen rolig kvällsunderhållning, det här är något jag borde hålla för mig själv, men jag är så jävla trött på att hela tiden anpassa mig efter andra, att hela tiden stå tillbaka, att vara den som är snäll och ställer upp, att vara den som alltid finns där men som aldrig får någonting igen... Jag är så trött på att vara där jag är nu, jag känner mig så jävla misslyckad. Jag vet att ni kommer säga att det är det sista jag är, och att jag har så mycket som komma skall, men det räcker inte. Det räcker inte för mig..

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra för att förändra min situation. Det finns nog ingenting att göra egentligen. Bara vänta ut tiden och se vad som händer. Göra det bästa av situationen som är, och försöka leva så gott jag kan. För när jag lämnar det här stället, kommer jag göra det med lätta steg. Det finns ingenting kvar för mig här, jag behöver börja ett nytt liv, lämna många av mina minnen kvar här i mitt gamla barnrum.

Det är lustigt, när jag ser tillbaka på mitt liv, får jag en lycklig känsla, även fast de senaste åren har varit kantade av så mycket sorg, så mycket olustiga känslor. Känslor jag hoppas aldrig mer behöva uppleva. Känslor som fått mig att gråta, känslor som fått mig att bli osäker på mig själv, känslor som fått mig att inte kunna lita på människor. Det tar tid att få tillbaka en bra självkänsla, en sådan där bra känsla som man har om sig själv. Jag vet inte hur jag står i den frågan, jag vet inte hur jag känner om mig själv. Jag vet inte ens om jag duger...

Fan. Saker och ting förändras, och de förändras snabbt. Jag vet att ni som läser detta säger till er själva att jag bara ska rycka upp mig och att det är en ny dag imorgon, men ni behöver inte vakna med samma känsla varje dag. Känslan av att sträva efter att bli så bra som möjligt, men många gånger inte räcka till.. Känslan av att misslyckas ännu en gång...

Stuff just seems to catch up with you, wether you want it or not. In many cases, you just keep pushing them away, 'cause you don't want to face yet another failure...

Stupid.

Amerikaner är dumma. Såg på Jay Leno, och där frågade han människor på gatan om representanterna i presidentvalet. Inte en enda kände igen kandidaterna. De visste knappt vem Hillary Clinton var. För hon var ju inte gift med en av de bästa presidenterna USA någonsin haft, hon har ju inte varit senator i x antal år, hon är ju inte en av de starkaste kandidaterna till att bli president.. Men å andra sidan, vad kan man kräva av människor som tror att Europa är ett land... nej nej, ni läste rätt. Enligt amerikaner finns det ett land som heter Europa.. inte en kontinent, ett land. Taadaa! Vad säger det oss om världens mäktigaste land? Stupid, stupid, stupid!!

Jag läser Strindberg. När man läser Strindberg, blir man lite knäpp. Man påverkas faktiskt. Inte sinnessjuk som han var, men lite lustig påverkan har boken. Jag hör Jonas Karlssons röst när jag läser, vilket är rätt trevligt. Han spelade en bra Strindberg, han har en behaglig röst.

Håller jag på att bli sjuk nu igen? Ja, so it seems. När det regnar ute hela tiden, kanske det inte är så konstigt!

/Ida

Troubles.

Nu räcker det! Känns som att jag har haft nog med problem den senaste tiden. Mest med datorn, hatar tekniska prylar när de inte fungerar som de ska. Sjutton också, jag blir så less. Men nu är det fixat, återigen. Den här gången var det brandväggen. Man kan ju tro att ett antivirus-program inte ska sätta käppar i hjulet heller. Men ja, nu är det avstängt och pappa får ringa ett samtal imorgon.
Andra problem ska vi inte tala om...

Jag klarade matteprovet i fredags, känns som en lättnad. Jag håller nu på med förändringshastigheter och derivator. Det verkar krångligt, men än så länge har det väl gått hyffsat bra. Jag kämpar på.
Läser samtidigt Inferno av August Strindberg. Den är bra, men väldigt djup och väldigt speciell. Man måste vara koncentrerad när man läser Strindberg. Jag talar av erfarenhet.

Jag är så trött, verkligen jättetrött. Det är lätt hänt om man inte får så mycket sömn i ögonen under en natt. Timmarna går fortare än man tror.

Nu ska jag kolla klart på bandymatchen mellan Edsbyn - Västerås. Heja VSK! Heja VSK! Heja VSK!
Än så länge 0-3 till Västerås. Håll i det nu grabbar!!!



Am I too sweet to love? Am I too difficult to love? Am I just not good enough?!


Back on track.

Nu funkar internet igen. Hurra! Fick betala ett dyrt pris, genom att rensa hårddisken och starta om på ny kula igen. Men nu är jag back on track.

Imorgon är det Cheerleading-DM i Stockholm tillsammans med Emma. Sen tacos på kvällen med Matilda. Skön dag!

/Ida

Badnymfer.

Gustavsvik, here we come! Malin, Stina och jag har badat som aldrig förr! Idag var vi i Örebro, på deras äventyrsbad. Det var så fruktansvärt kul, jag hade det jätteroligt, men jag tror jag består av hälften klorvatten nu. SImglasögon var ett måste i forsen, så det införskaffades för mig. Kan avslöja att det sitter blåmärken på en hel del ställen på kroppen, värst är nog vänstra höften och knäna. Fick även en spark på ena ögonbrynet, men det var inte så farligt. Vi slog nog i varandra rätt friskt!

Jag har inte gjort så mycket mer. I helgen var jag ju ute, det vet ni ju om. Jag sitter här och funderar på om jag kommer kunna resa mig ur sängen imorn. Min höft gör ont bara jag tittar på den, eller tänker på den.. tyget på byxorna nuddar knappt huden, men jävlar... det gör ont ändå!

Nu ska jag försöka att inte somna stående, hemma hos syrran förstår ni.
När jag kommer hem ska jag lägga mig i sängen och försöka börja läsa i August Strindbergs Inferno. Den ska vara riktigt bra! Jag har inte läst den, har läst en hel del annat tungt av Strindberg, men ja.. Inte just den.

/ Ida

Våga vara rädd.

Min helg är förbi. Jag sitter här med lite lätt illamående och trötthet som är oändlig. Det har sina förklaringar. Jag ska nu återberätta helgen, med en viss antydan till extas.

Fredag - kent-konserten var underbar. Okej, jag kan nog hålla med om att spelningen i Stockholm i november höll snäppet bättre, men kent är alltid kent och kent levererar alltid bra! Jag var i extas mestadelen av tiden, men vid ett eller två tillfällen kände man paniken komma nära och värmen var kolossal! Fruktansvärt jobbig hetta blev det där inne. Någonting som Jocke Berg också påpekade.
Jag är ett hängivet kent-fan!

Lördag - Planerad utgång på Hantis, rockkväll. Det var faktiskt riktigt roligt, jag hade det väldigt trevligt. Var lite skeptiskt till det tidigare i veckan men faktiskt så kändes det bra. Hade fått ett glädjens besked på dagen, Peace and Love-festivalen, here I come... Kristina och jag åker dit, alla som vill följa med får följa med, vare sig de bor på hotell eller på festival-campingen. Hooray, kent-spelning igen!
Kvällen avrundades väldigt bra, jag är absolut inte den som klagar.. :)

Söndag - Med brist på sömn sitter jag nu här och har inte gjort någonting vettigt under hela dagen. Körde som en dåre hem från Kopenga city, Odensvi-vägen såklart. Jag riskerar ingenting.. Av min egen körning skapade jag en illamående känsla som har bestått mest hela dagen, för om sanningen ska fram mår jag inte speciellt dåligt. Jag mår bra, är bara så trött som ingen annan kan gissa sig till. Blir nog en tidig kväll ikväll.

Imorgon är det måndag, dags för allvaret igen. Jag måste plugga matte, vilket jag egentligen inte vill, eftersom jag är fast sedan länge på samma sida. !HATA! (egentligen inte, men ibland måste man få)
På onsdag är det Gustavsviks äventyrsbad som gäller, tillsammans med Stina och Malin. Det ska bli riktigt skoj, och ja.. I simglasögon ser man rätt så lustig ut! :)

Dags att göra något annat, annars somnar jag stående..

/Ida

Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen

Svara rakt från hjärtat nu
Ditt medlidande kan jag vara utan
Om det här ska vara allt vi hann
Så håll mig hårt
Håll mig älskling nu.

RSS 2.0