lonely weekend call.

Helgen är snart slut och jag har njutit av ensamheten. Den har inte bestått av att jag ensam har levt och sovit i det här huset, utan umgåtts 24/7 (på en höft sådär) med Stina. Vi har åkt ner till Linköping för att hämta ut nycklar och kolla in mitt nya boende. Det kommer bli bra. Jag längtar efter ett nytt liv då jag snart hyr en helikopter och kräks över hela kommunen!

Nu sitter jag här, och ska väl försöka sova. Regnet har återkommit till våra delar av Sverige och jag svär lite över att det inte är sol när jag ändå är ledig. Nästa vecka jobbar jag varje dag, ledig helg som består av måla och flytta, sen jobb igen i tre dagar och sen är det definitivt bye bye Kolsva/Köping. Don't think I'm gonna shed a single tear. Bara för alla mina nära och kära jag inte kommer få träffa varje dag.

Jag tackar för natten till idag (ööh igår.. Lördag iaf) och behåller det i minnesfacket..

Nej, sovtime, innan jag faller ihop.

/Ida


Down too deep, can't get out
So damn weak, count me out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0