Idas

Oj, det var ett rätt deprimerande och ögonbrynshöjande inlägg jag skrev inatt när jag kom hem. Dock har jag tappat rösten, jag har tappat lite av mitt förtroende till mig själv... eller rättare sagt försvann nog det mesta förra helgen, men jag känner mig rätt säker på att en hel del försvann igår kväll också. Ingenting hände, och jag känner fortfarande likadant, så det är nog förklaringen.
Jag vill verkligen verkligen inte känna såhär. Jag vill bara att det ska vara över. Det gick ju så bra där ett tag, men det var tydligen bara något jag hade inbillat mig själv.

C'est pas possible, tu es stupide mais tu es l'amour de ma vie.. toute, c'est impossible!
La folie d'amour!

Näe, jag behöver nog mest åka hem och få lite perspektiv på tillvaron. Sjunka ner i min bok och bara plugga plugga plugga. Så man kommer ifrån hela alltet. Det är nog just precis vad jag behöver för tre veckors tid. För jag vet hur lätt jag kommer falla ner i gropen igen när jag kommer tillbaka.

Idag blir det till att viska, jag har verkligen ingen röst. Väser ur orden och det är ingen som hör vad jag säger. Jag kanske borde vara tyst idag.. hur nu det ska gå med julbord och hela tjotaballongen! haha, det kommer nog gå kalas, eftersom jag måste återberätta hela alltet för mina damer. Äsch, man lever bara en gång. Om en vecka är jag nog återställd igen! :)
Nu måste jag boka tågbiljett till imorgon! Jullovet har börjat!

/Ida