Idas

Jag måste hålla  med Forest i det här läget. Livet är som en chokladask. Man vet aldrig vad man har att förvänta sig. Antingen spottar man ut den biten man trodde skulle smaka minttryffel, men istället smakade kaffe, annars njuter man av ägglikören! Det är spännande, men även lite oroväckande.

Genom livet har man ju haft olika typer av drömmar. När jag var liten drömde jag om att få gifta mig med Taylor Hanson, ni vet mellanbrodern i Mmmbop-gruppen, bli fotbollsproffs och superregissör. Inget av det står kvar idag. Många blandade drömmar dyker upp i dagens underbart skruvade värld. Jag drömmer ofta om att vinna storvinsten på Lotto. Det är något som inte kommer inträffa då jag inte ens spelar Lotto, så jag får väl försöka slå in en rad så jag faktiskt har en chans på drömvinsten. Jag drömmer om att få ta över efter Jan Eliasson, att få bosätta mig i New York, att faktiskt få träffa en kille som bjuder ut en, som drar ut stolen åt en på restaurangen (som inte är McDonald's eller den lokala pizzerian), som överraskar en utan att man ens har behövt hinta om att det faktiskt någon gång kan vara trevligt att få komma hem och personen i fråga har lagat en god middag, tänt ljus och är så där underbar som man bara vill att han ska vara. Jag är ju singel så jag får lov att ha dessa drömmar.. Jag tror Hayden Christensen är så, så jag kan drömma om honom. :)

Man måste få ha lite vild fantasi om man ska kunna hantera de vardagliga sysslorna som dyker upp. Man måste få falla tillbaka i sitt fantasi-romantisk komedi-liv när man känner att man inte vill eller orkar ta hand om det som dyker upp. Det är tillåtet. Jeez, nu låter det som att jag är värsta nörden.. Nej nej. Mina drömmar handlar mest om dåtid. Tiden -68, Summer of Love. Varför var jag inte 23 den sommaren? Varför bodde jag inte i San Fransisco? Varför fick jag inte se på när folk reagerade aggressivt mot att Dylan övergick till elektiskt? Jag hade velat vara med på den här tiden, jag hade velat levt mitt liv då.. Fine, allt är toppen nu, jag är väldigt väldigt nöjd att leva 2008, eftersom jag praktiskt taget sitter ihop med min telefon, men samtidigt hade jag velat få uppleva den här fria tiden. Tiden då man hade åsikter, då man hade rätt att vara annorlunda, då man hade något att kämpa för. Vad har vi idag?! Allting. Det är inte värt att lägga ner energi på att kämpa för något. Jag kämpar bara för dem som inte har det jag har.. Jag kan ärligt säga att jag får tårar i ögonen varje gång Unicefs reklam går på TV. När Mark Levengood börjar tala om att varje barn har rätt att leva, så blir jag bara så ledsen. Ni vet att även FN-soldater våldtar unga flickor!?! Ni vet att även soldater stympar mödrar så de inte kan försvara sig, ta hand om sina barn eller arbeta!?! Vad gör ni åt det? INGENTING!!!

Jag har en sann dröm i mitt liv. Det är att kunna utbilda mig och få arbeta med att förhindra att sådana saker händer med människor. Att få kämpa för att bevisa att alla människor är lika värda, alla har rätt till vård, mat och rent vatten, oavsett vilket land du kommer ifrån. Den drömmen har jag haft sedan 3 år tillbaka och sedan dess kommer jag närmare och närmare till att förverkliga det jag verkligen vill. Jag kommer att lyckas, det är mitt mål och det kommer inträffa!

Make a difference, you know you can!