L A Law
Ni vet när man får höra just det där man inte trodde man skulle få höra, det där som får leendet att växa fyrahundra gånger större i ansiktet. Mitt leende finns kvar än, och jag tror det kommer finnas kvar länge till.
Löven har fallit i Linköping. Det är höstigt vackert ute, och kylan kryper närmare och närmare. Jag älskar hösten, den är så härlig! Mörkret börjar lägga sig tidigt på kvällarna, stjärnorna lyser klart på natthimlen och när man andas stiger röken ur munnen likt små fjäderlätta moln. Man får ha mysiga sjalar och mössa på sig. Man kan gosa upp under en filt med tända ljus, en kopp te och bara lyssna till regnet när det slår mot fönsterrutan. Vem säger att hösten inte är underbar?
Ikväll var det Lagens Änglar. Jag fann helvitt väldigt obekvämt och gick hem tidigare. Jag kan inte säga att det var så roligt. Kan nästan tänka mig att det kommer bli roligare på torsdag, då får vi inviga overallerna och sedan är det Intervallen. Jag kan inte säga att det kommer bli så, men eventuellt. Gissa får man alltid..
Sömnen börjar krypa sig sakta inpå mig, så jag ska nog, trots oväsendet från Flamman, sova. Imorgon blir det en dag av städa, umgås med mina flickor, sätta upp tavlan och försöka plugga lite. Märk väl - försöka!
Vem har sagt att söndagar är en dag man känner att plugga är det man verkligen vill göra? Inte var det jag i alla fall. Men som sagt, vi får se vad som händer. Ett är säkert - Martha och Linnea kommer få dras med mig ett tag! :)
Sömn. Leende. Du är söt.
/Ida
