Idas

Gårdagen slutade inte alls som jag ville att den skulle sluta. Allting började jättebra, supertrevligt att grilla, trevligt i Kollektivet.. Men sen. Jag vet inte vad som hände, men om man är nära bristningsgränsen en hel kväll, skulle man stannat hemma istället.
Men eftersom jag har världens finaste pojkvän som finns där när jag behöver honom, så känns det bättre idag! All I have to do is deal with it and hang on for the last week!
Just nu verkar det som att jag inte kommer jobba i sommar, men ska ringa på måndag. Det är en av många orsaker till att jag kanske är lite nere, om det nu märks.

Jag har genom åren lärt mig att dölja om det är något som är fel, men det senaste året har jag haft en som har kunnat se igenom den barriären. Någon som kan se om det är något som inte stämmer, någon jag kan gråta hos, någon jag kan klaga hos, någon jag gett hela mitt hjärta, och som tagit hand om det på det ödmjukaste sätt!
Finns inga ord som kan förklara hur det känns! Men han vet allt det här och lite till, så jag behöver inte säga mer.

Idag ska jag plugga i skolan, men först Donken med Lina. Tänkte till och med slå till med en efterrätt idag! Jag tröstäter, I know! Hur ska det bli nästa helg när jag är ensam kvar här...

[ida]