101114

Vad är det frågan om?! November har 30 dagar, och imorgon har redan hälften gått åt! Vart tar alla dagar vägen, och framför allt, vad gör jag med alla dagar som ges mig?! Kanske inte ska gå ner den vägen, men för sjutton. Det verkar sanslöst om jag ska börja fundera på hur jag förvaltar min tid, eftersom jag då kommer slå mig själv i huvudet och sen inse att jag inte förvaltar min tid på det bästa sättet!

Har i helgen varit upptagen med mina brittiska vänner, vilket har varit helt perfekt då jag kände för att lämna Ilaria och hennes vän som är på besök ensamma. Hon pratar ju inte franska, hon pratar inte engelska.. Så vad har jag för utbyte att umgås med dem?! Jag har inte hört henne prata engelska, eftersom hon sagt ungefär två ord till mig.. Jag har ju i och för sig inte varit hemma, men men...

I fredags var vi på klubb, Palais Maillot och bevittnade den underbara konsten av svensk DJ:ing. (Säger man så?) Nå väl, Rebecca & Fiona besökte Paris och jag kände ett sug efter att bevittna deras awesomeness! Sagt och gjort, jag, Claire och Kelsie begav oss ut dit, glada i hågen, och dansade i säkert 4 timmar! Ingen paus här inte, men jag hade dock låga skor, så där kanske förklaringen låg.


Ibland blir man väldigt patriotisk och stolt!


Jag, Kelsie och Claire - riktiga pärlor i Paris-mörkret!


Jag och Fiona FitzPatrick - en del av DJ-duon, världens trevligaste person måste jag säga!

Vi vaknade upp i lördags och det var varmt i lägenheten. Vi bestämde oss för att gå till MackiD, där det var fanimej sjutton miljoner grader varmt och lika mycket människor. I quick-beställningsmaskinen så vägrade mitt kort fungera, jag fick panik, fick låna Kelsies, och dagen var räddad! Sen tog vi oss till Saint-German för att kolla på rugby mellan England-Australien. Yes, vi hittade nog världens sunkigaste bar, men den enda på låååång tid som visade matchen! Trevligt var det och ingen sport är nog tuffare än rugby, gud bevare mig väl!



Idag har jag börjar plita på min uppsats som ska in på onsdag. Det går fortare än jag trodde att få ner texten. Så imorgon efter föreläsningen har jag lite mindre än 3 timmar att döda innan jag måste bege mig till Clignancourt, så ska sätta mig på Starbucks och njuta av julkänsla och cappuccino. Samt skriva på som en dåre!

Vår dörr är så sväld, så vi får inte upp den knappt! Dumt på hög nivå, men på tisdag kommer en gubbe och fixar den. Jag måste vara hemma! Men men, det är ju inga problem.
Jag har ju att göra! En sak till innan jag ska kolla på Felix stör en ingenjör - Italienare är jävligt högljudda när de blir exalterade över saker! VÄLDIGT högljudda!

[ida]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0